Schlosskirche	Schlossk.	Kräutergarten	Stadtkirche

Om man kör in i distriktshuvudstaden i Saale-Holzland från A9 eller B7, lägger man inte märke till den charmiga stadens vackra läge. Mitt i dalen, norr om en bergsrygg och söder om Holzland, ligger Eisenberg på ett utsprång i berget, cirka 300 meter över havet. De äldsta bosättningarna ligger längre norrut, på Etzdorfer Berg. Här bodde det människor redan för 50 000 år sedan. Markgreven ”Otto der Reiche”, som grundade den nya staden i slutet av 1100-talet, var även han inspirerad av det strategiska läget. Likväl lät han bygga en mäktig stadsmur för extra säkerhet. Förmodligen byggdes också borgen vid denna tid för att skydda riket Wettiner. 1196 nämns orten Ysenberch för första gången. Den ursprungliga staden, med slavisk bakgrund, låg runt 700-talet norr om dagens stadscentrum. Om namnet kommer från det mer lokalt kända namnet Donitzschkau, som används än idag, vet ingen helt säkert. 1219 flyttar markgreven av Meißen, ”Dietrich der Bedrängte“, cisterciensordens nunnekloster i Zwickau till Eisenberg. I samband med flytten förläggs klostret till Triptis för en kort tid. Klostret låg mellan den gamla och nya staden på en liten kulle. Idag finns det bara ett gatunamn som påminner om dess existens. 1274 bekräftas stadens privilegium av Albrecht, landgreve av Thüringen och pfalzgreve av Sachsen. Genom bröderna Wettins (Albrech och Ernst) arvskifte, år 1485 i Leipzig, kommer staden under ernestinskt styre.
Under sina resor till Augsburger riksdag (1530) och Schmalkaldiska förbundet (1537) vistas Martin Luther i Eisenberg. Han är eskorterad av Philipp Melanchthon, Georg Spalatin och Johann Agricola.
När Johann Friedrich förlorar det Schmalkaldiska kriget, lyder staden från 1547 under det albertinska styret för en kort tid. När Naumburg-fördraget slöts 1554, förlorade den albertinska linjen styret igen.
I slutet av 1500-talet startar en riktig högkonjunktur inom byggbranschen. Det byggs flera hus, rådhuset och stadskyrkan byggs ut och marknaden och de första gatorna stenläggs. Många praktfulla hus från renässansen finns kvar än idag i gott skick.
Den äldsta föreningen är skytteföreningen som nämns redan år 1601. När hertig Christian, femte sonen till “Ernst der Fromme“, gör Eisenberg till residensstad för sitt lilla hertigdöme Sachsen-Eisenberg, tar utvecklingen fart på nytt. 1678 övertog han den fallfärdiga wettinska borgen och lät bygga om den till ett slott i barockstil. 1679 lades den första grundstenen till slottskyrkan. Den anses vara den vackraste barockkyrkan i Thüringen. När han dog 1707, upplöstes hertigdömet Sachsen/ Eisenberg.
I slutet av 1800-talet börjar industrialiseringen. Det första företaget var en Porslinsfabrik, den öppnade 1796. Eisenberger porslin var berömt över hela världen i nästan 200 år. Det fanns fyra stora och flertalet mindre porslinsfabriker. 1991 lades tillverkningen av porslin ned. I mitten av 1800-talet utvecklades Eisenberg mer och mer till en industristad. Pianos, flyglar, korvfabriker, träförädlingsindustrier, möbeltillverkare, askmakare, tegelbruk, tillverkning av golvplattor och chamottetegel, ett bryggeri som grundades 1274 och mycket annat gjorde staden berömd utanför dess gränser. När järnvägslinjen Eisenberg-Crossen byggdes år 1880, underlättades exporten av produkter från Eisenberg och nya industrier byggdes upp och de gamla expanderade. Byggbranschen tog fart på nytt. Hela vägnätet utanför den gamla staden byggdes om. Vid denna tid byggdes också flera fabrikörsvillor som står kvar än idag. På grund av välståndet, grundades flertalet föreningar vid denna tid. Efter det första världskriget 1918, abdikerade den hertigliga familjen av Sachsen/Altenburg. I och med att Thüringen grundas 1921, blir också Eisenberg en del av Thüringen igen. Sedan 1952 är Eisenberg distriktshuvudstad och i och med kommunsammanläggningen av de tre storkommunerna 1994, även säte för Saale-Holzland-distriktet..

Det äldsta bekanta vapnet härstammar från 1200-talet. På det kan man se muren, porten och tre torn. Ovanligt för en tysk stad är också morianhuvudet med ögonbindel ovanför hjälmprydnaden, som tillkom på 1500-talet. Detta exotiska element bygger på en sägen från korstågen. Muren och tornen är symboler för stadens frihet, samhällsanda och det borgerliga samhällets styrka.

Mohrenbrunnen	Stadtmuseum	Rathaus	Schlossgarten

Ovanför den äldsta brunnen i staden, på den mindre delen av torget som är delat av rådhuset och kyrkan, står en morian med en ögonbindel för ögonen och med ett dryckeskärl i handen. Denna staty har huggits ut från ett enda sandstensblock. På sommaren fungerar statyn som en brunnsfigur som sprutar vatten rakt upp i luften. Statyn har stått bakom rådhuset sedan 1727. Men den gamla morianska statyn har fått en särskild ära. Visserligen har hans huvud med ögonbindeln blivit en del av stadsvapnet jämte de tre tornen. Men den morianska statyn har blivit en symbol för staden. Enligt sägen gick det till på följande sätt...
För flera hundra år sedan, när grevarna av Eisenberg ännu höll till i det gamla slottet, hade en av dessa grevar tagit med sig en morian som tjänare efter ett korståg till det heliga landet. På grund av deras lojalitet var morianerna mycket uppskattade. Han var en lojal och trogen tjänare, men så en dag saknade grevens maka en värdefull guldkedja, och trots att de sökte igenom hela slottet kunde de inte hitta kedjan. Samma dag som guldkedjan saknades, hade endast morianen arbetat i närheten av grevinnan och i hennes rum. Därför misstänkte man med detsamma att denne morian hade stulit guldkedjan. Han togs till fånga och förhördes på stället och fastän han bönade, grät och bedyrade sin oskuld, blev han dömd till döden.
Domen skulle verkställas samma dag på eftermiddagen. När tidpunkten för den trogne tjänarens halshuggning närmade sig, hade en folkmassa samlats framför slottet för att beskåda spektaklet.
Grevinnan var ledsen och förtvivlad. Hon drog sig tillbaka i sitt gemak och försökte lugna ner sig. Då såg hon den tjocka bönboken, som låg vid fönstret på den vackert snidade bönpallen. Hon föll på knä och öppnade de tunga guldspännena, som höll boken stängd, boken öppnades med ett skarpt ljud. Hon började bläddra i boken och plötsligt, med ett ljudligt klirr, föll den förlorade guldkedjan ut ur boken framför hennes fötter. Förfärad såg hon på kedjan. Morianen var trots allt ingen tjuv, han var oskyldig och skulle snart avrättas för ett brott han inte hade begått. Hon skickade genast en av de få kvarvarande tjänarna till avrättningsplatsen. Och det var ännu inte för sent.
Greven skänkte morianen friheten. Och för att inte helt vanära sitt namn, satt greven in morianens huvud med ögonbindeln i stadsvapnet. Som evig påminnelse för historian om den stackars morianen, ställde stadens ledare upp en stenstaty ovanför stadens äldsta brunn: Eisenbergs symbol.
(ur: Ost "Holzlandsagen")

Tiergarten	Tiergarten	Mühltal	Freibad

På ett 2,5 hektar stort område lever cirka 350 djur av 50 olika arter. Förutom ett par exotiska djur finns det mest inhemska arter att beskåda. Inte bara barnen tycker om att mata djuren, och särskilt aporna är mycket omtyckta. Djurmaten finns att köpa i kassan.
En speciell attraktion i vår djurpark är en inhägnad där man kan klappa djuren. Stärkande mat och dryck finns att köpas i kiosken. För våra små besökare finns det även en lekplats.

Eisenbergs djurpark fick sitt namn efter en man som sålde reservdelar till pianon: Felix Geyer. Han beundrade vetenskapen och konsten och lät därför bygga om sina ägor till en praktfull park med sällsynta växter och fantasibyggnader, som t.ex. hålor, grottor pergolor och en konstgjord borgruin.
Efter invigningen den 20 juni 1895, kunde vem som helst ströva omkring i parken på söndagarna. Från och med 1914 var parken stängd för allmänheten i över 50 år. Med hjälp av flera invånare från staden, öppnade ”Geyers Garten” 1971 sina portar igen för allmänheten, denna gång som djurpark.
Från den ursprungliga anläggningen finns tyvärr endast borgruinen och ett par sällsynta träd kvar. Anläggningen har dock behållit grundarens namn.

 

Slottsparken Eisenberg befinner sig vid utkanten av Eisenbergs historiska gamla stad.
Parken är en naturlig del av slottet Christiansburg. Slottets barockstil och den ståtligt inredda slottskyrkan präglar hela omgivningen.
Den historiska anläggningen omfattar cirka 3,6 hektar, av detta återstår idag cirka 2,3 hektar av slottsparken.
Slottet används även som ämbetslokal för lantrådet.
Slottsparken Eisenberg är ett historiskt arv och är kulturmärkt i Thüringens kulturminneslista.

Ekonomiskt sett är Eisenbergs styrka närheten till BAB 9 och BAB 4 samt stadens näringsliv och alla de industrier från olika branscher som har etablerat sig i staden och dess omgivning.
Förutom alla framtidsorienterade företag är utbildning och vidareutbildning en viktig del av stadens framtida utformning. Även gamla industribyggnader har restaurerats och kommit till användning på nytt, detta var inte bara attraktivt för flertalet företag, utan även en viktig del av stadsplaneringen.
Men även vår status som distriktshuvudstad och vårt centrala läge i Holzland är viktiga fundament för förvaltningsorten och den ekonomiska regionen Eisenberg. En av de viktigaste uppgifterna för stadsplaneringen är att presentera Eisenberg som en stad värd att leva i för alla invånare. Detta betyder, förutom skötsel och underhåll av sporthallar och stöd till föreningar, även främjande av konst och kultur. Dessutom investerar staden Eisenberg sedan 1991 kontinuerligt pengar på restaureringen av innerstan; viktiga områden som t.ex. marknadsplatsen och gatan Steinweg är redan restaurerade.
Det rika fritids- och rekreationsutbudet i staden och dess omgivning, anspråksfulla kulturutbud och stadens historiska prägel, är ett par exempel på den höga livskvaliteten i Eisenberg idag. Kvaliteten på kulturen och arkitekturen i staden Eisenberg samt närheten till naturområdet Mühltal gör Eisenberg till en ort med goda utvecklingsmöjligheter för rekreation och turism. Detta är viktiga hörnstenar för en målinriktad vidareutveckling och marknadsföring, baserat på ett nära samarbete mellan stadens samtliga medborgare, industrin och stadens alla partners.

www.stadt-eisenberg.de